En mörk decemberkväll sitter jag i en cafeteria i en sporthall en bit utanför Stockholm. Jag väntar på min son som är på träning. Som vanligt tänker jag nyttja tiden maximalt och har med mig min jobbdator, planen är att beta av mail och förhoppningsvis göra något nyttigt och produktivt. Ganska snart blir jag distraherad av ett samtal två bord bort. Där sitter en tonårig tjej, hon ser sur och tvär ut, tittar mest ner i golvet. Mitt emot henne sitter en kille i 20-års åldern, jag förstår att han är hennes tränare. (Min ålder har påverkat min syn men inte min hörsel.. jag hör väldigt väl vad som sägs..) Tränaren börja prata med tjejen och jag förstår att något jobbigt har hänt henne. Han lutar sig över bordet och försöker titta henne i ögonen, hon ser fortsatt tvär ut och tittar ner i golvet. Han säger att han vet vad som har hänt, att han förstår att det måste kännas jobbigt för henne, att han finns här om hon vill prata. Tjejen rör inte en min men tränaren fortsätter att luta sig fram och upprepar budskapet till henne flera gånger men han säger det på lite olika sätt. Till slut börjar tjejen röra på sig, tittar under lugg och efter några minuter börjar hon att prata med tränaren. Det är ett jobbigt samtal men han viker inte med blicken, hela hans kroppsspråk visar att han lyssnar, att han bryr sig, att han finns där för henne. Efter en stund lämnar de cafeterian och tjejen ler och ser glad ut när de går därifrån. Kvar sitter jag lite skamsen för tjuvlyssnandet men upprymd av det jag nyss fick uppleva. Det är utan tvekan en av de finaste stunder jag har sett. Dessa tränare, lagledare och ideella människor som finns där ute för våra ungdomar, som gör skillnad och inte räds att kliva in och fram när det behövs, hatten av till er!
Jag som har ett outtröttligt intresse för hur man driver och skapar förändringar börjar förstås genast och fundera – kan jag lära mig något av den här tränaren? JAA – när människor känner sig stressade, nedstämda och utmattade till exempel kopplat till mycket förändringar finns bara ett verktyg till en början – visa omtanke och kärlek. Visa att man lyssnar, finns där för frågor etc. Har du som ledare den egenskapen och tycker det är viktigt har du byggt grunden för att kunna skapa förändring.
Så till dig – 20-åriga tränaren (som jag inte vet vad du heter eller vem du är) jag hoppas att du fortsätter göra skillnad för de ungdomar du jobbar med. Jag hoppas också att du blir hög chef i något företag med ansvar för många medarbetare. Du kommer göra skillnad och de förändringar du kommer vara med och driva kommer gå toppen!
Artikel skriven av: Catrin Brodin
